Author Topic: Tabarruk - Söka välsignelser genom profetens ägodelar  (Read 2885 times)

IslamSweden

  • Moderator
  • phpBB Alsunna Pioneer
  • *****
  • Posts: 129
  • Dios es uno y Jesús es el profeta de Dios
    • Email
Tabarruk - Söka välsignelser genom profetens ägodelar, sallallaho ^alajhi wa sallam
Allah upphöjde, välsignade profetens handlingar, uttalanden, ägodelar och profeten själv. Följeslagarna (sahabah) brukade söka välsignelse från profetens ägodelar både under hans livstid och efter hans död. Muslimer idag följer deras exempel och gör samma sak som dem gjorde. Det finns flera bevis att det är belönande att söka gagn (tabarruk) från profetens ägodelar och att det är tillåtet.

Al-Bokharijj och Moslem återberättade att under profetens sista pilgrimsfärd (Hajjatol-Wada^) delade profeten ut sitt korta hår. Profeten, må Allah upphöja hans rang, kastade småsten i Jamrat-ol-^Aqabah, slaktade ett får och delade ut köttet till de fattiga. Sedan rakade profeten, må Allah upphöja hans rang, sin högra sida av sitt huvud. Han gav sitt hår till abo Talhah al-Ansarijj. Sedan rakade han sin vänstra sida av huvudet och gav sitt hår till abo Talhah och sade åt honom att dela ut det till människor. En del fick ett hårstrå, medan andra fick två och så vidare.

Profeten, må Allah upphöja hans rang, gav personligen sitt hår till några människor nära honom bl.a. omm Solajm (en av de kvinnliga följeslagarna) och abo Talhah så att de skulle kunna dela ut det till människor. På detta sätt spred sig profetens   hår runt om i muslimska länder. Profeten delade ut sitt hår till människor så att de skulle kunna söka välsignelse (barakah) från det. Likväl delade profeten ut sina avklippta naglar till människor, vilket imam Ahmad skrev om i sin bok Mosnad. Dessa handlingar visar tydligt att det är tillåtet att söka förmåner genom profetens ägodelar. 

Följeslagarna (sahabah) sökte välsignelser från andra ägodelar som tillhörde profeten. Imam Moslem relaterade i hans Sahih att Asma’ abo Bakrs dotter, visade vissa människor några kläder (jobbah) som profeten   hade burit och som hade varit i hans systers hus, ^A`ishah, profetens fru. När ^A´ishah dog, fick Asma^ klädesplagget. Följeslagarna (sahabah) sökte välsignelse från profetens (jobbah), genom att använda vattnet som den hade blötlagts i för att kurera de sjuka så att de kunde botas från sin sjukdom.   

At-Tabaranijj och imam Ahmad återberättade från linjen av ibn Hodhajm att han gick med sin farfar, Hodhajm till profeten. Hodhajm sade till Allahs sändebud: vilket betyder: ”Jag har söner och barnbarn. Några har uppnått puberteten medan andra fortfarande är barn.

Han vände sig om mot sitt yngsta barn som stod bredvid honom och sade: ”Detta är den yngste.” Profeten förde detta unga barn, vars namn var Handhalah bredvid sig, strök hans huvud och sade till honom: ”Barakallaho fik” som betyder: ”Må Allah välsigna dig.” efter det tog människor Handhalah till en person med ett uppsvält ansikte eller till ett får med en uppsvält juver. Handhalah placerade sin hand på den del av sitt huvud som profeten strök, sedan rörde han den uppsvällda delen och sade: ”Bismillah” och svullnaden försvann.

Ibn abi Shajbah återberättaden en hadith från ibn Hajar al-^Asqalanijjs kedja som dömde den vara sahih. Ibn abi Shajbah berättade att profetens följeslagare brukad placera sina händer på knoppen av ledstången (rommanah) till talarstolen i profetens moské, var profeten brukade placera sin hand när han talade. Där brukade de göra en vädjan till Allah, med hopp om att Allah skulle låta deras vädjan bli uppfylld, eftersom de placerade sina händer där profeten brukade placera sina egna händer. Denna handling av följeslagarna tydliggör två saker. Det första är att de är tillåtet att be Allah om saker genom profeten (tawassul) efter hans död, eftersom följeslagarna genom sina handlingar verkligen gjorde tawassul. Likaså är det tillåtet att be Allah om saker genom en trovärdig muslim. Det andra är att det är tillåtet att söka välsignelse (barakah) från profetens ägodelar.

Tabi^ijjs, brukade också söka välsignelse från profetens ägodelar. Thabit al-Bonanijj sade att han brukade gå till Anas ibn Malik, en ärofull följeslagare, kyssa hans hand och säga: vilket betyder: ”Dessa händer rörde profeten. Han brukade kyssa hans ögon och säga: ”Dessa ögon såg profeten.” Imam Ahmad, al-Hakim och andra berättade om Marwan ibn al-Hakam, en orättvis härskare, att han en gång passerade profetens   grav och såg en man som hade lagt sin kind mot profetens grav.

Marwan ibn al-Hakam frågade: ”Vet du vad du gör?” När han kom närmare graven insåg Marwan ibn al-Hakam att det var abo Ajjob al-Ansarijj , en av de bästa följeslagarna till profeten. Abo Ajjob al-Ansarijj svarade: ”Ja, jag vet vad jag gör. Jag kom hit för Allahs sändebuds skull och inte för stenens skull.” Han menade att han sökte välsignelse genom att vara nära profeten och inte från stenen som täckte hans grav. Abo Ajjob al-Ansarijj fortsatte att säga, det som han hade hört profetens sändebud säga: ”Gråt inte över islams religion om härskarna styr korrekt. Gråt snarare över denna religion om härskarna styr felaktigt.” Genom sitt svar sade abo Ajjob till Marwan ibn al-Hakam: ”Du är inte en av de härskare som reagerar korrekt enligt islams regler.

Med tanke på abu Ayyubs handlingar, så bör man titta på ibn Taymiyyahs påstående om att det är förbjudet att söka välsignelse från profetens grav? Vem har högre kunskap, ibn Taymiyyah eller abu Ayyub? Abu Ayyub var bättre än hela denna värld, fylld med människor som ibn Taymiyyah. Ibn Taymiyyah och hans följeslagare påstår att de följer Ahmad ibn Hambals lära, likväl som andra imamer, men ändå säger de det motsatta som dessa imamer sade. Imam Ahmad blev frågad om det var tillåtet att röra och kyssa profetens talarstol (mimbar) för att söka välsignelse från den och att besöka profetens grav för att söka välsignelse från den.  Imam Ahmad svarade: ”Den handlingen är inte förbjuden”, vilket återberättades av Imam Ahmads som ^Abdollah, i boken Al-^Ilal wa Ma^rifator-Rijal. Imam Ahmad sade också att det är en rekommenderande handling att göra tawassol genom profeten när det råder regnbrist.

Än vidare sade Imam Ahmad att välsignelse skulle falla ner över de som närvarade när Safwan ibn Solajm namn nämndes. Hur kan ibn Taymiyyah och hans följeslagare påstå att de följer Imam Ahmads skola? Deras påståenden är uppenbart i motsats med vad Imam Ahmad sade.
Det är tillräckligt att bevisa att det är tillåtet att söka välsignelse genom profetens ägodelar genom att man utgår från det som al-Bajhaqijj har återberättat i sin bok Dala´ilun-Nobowwah. Han återberättade med en sahih kedja att Khalid ibn al-Walid förlorade en huvudbonad (qalansowah) som han bar under al-Jarmok slaget. Han bad människorna att hjälpa honom att finna den och de genomsökte området till dess att de hittade den. De såg att huvudbonaden var väldigt gammal och tyckte att det var konstigt att Khalid ibn al-Walid var så angelägen att finna den. Khalid ibn al-Walid sade till dem: ”Profeten utförde ^Omrah och sedan rakade hans sitt huvud. Jag rusade fram med människor för att få lite av hans hår. Jag fick lite hår från den främre delen av hans huvud som jag lade i denna huvudbonad. Varje gång som jag har deltagit i ett slag, med denna huvudbonad, har Allah gett mig seger .

Var försiktig! Om du hör någon som påstår att det inte är tillåtet att be Allah om saker i profetens frånvaro eller efter hans död, lyssna inte på honom. Bemöt honom och berätta hadith för honom som al-Bokharijj berättade om de tre männen som gick in i grottan. Det är ett sätt att försvara Allahs religion.

Det är inte tillåtet att förbli tyst om man ser en person som förvränger Allahs religion, om man har möjlighet att stå emot honom. Det är inte tillåtet, om man har möjlighet, att lämna muslimer utan att vägleda dem och varna dem för människor som förvränger Allahs religion. Det faller under de obligatoriska råden till muslimer, vilket profeten sade. Om en person utelämnar att beordra det lagliga (ma^rof) och förbjuder det olagliga (monkar) när det är obligatoriskt för honom, så begår den personen en synd. De lärda brukade utstå många svårigheter för att varna muslimer för de som förvrängde Allahs religion. De fick en stor belöning för det. Om den obligatoriska handlingen hade uteblivit i ett samhälle, så skulle dessa människor förlorat Allahs stöd.

Vi ber Allah att välsigna oss med vägledning och att hålla oss stadigt fast i att följa profetens väg och metod. Vi ber Allah att låta oss spendera hela vårt liv i att följa profetens sonnah. Vi ber Allah att vi ska tillhöra de som beordrar det tillåtna och förbjuder det otillåtna. Vi ber Allah ödmjukt om att vägleda oss på den rätta vägen och låta oss dö som fromma muslimer.