Author Topic: Hjärtats synder  (Read 2586 times)

IslamSweden

  • Moderator
  • phpBB Alsunna Pioneer
  • *****
  • Posts: 129
  • Dios es uno y Jesús es el profeta de Dios
    • Email
Hjärtats synder
« on: 08, 17 »
   Bland hjärtats synder är:

1.    Falskheten i utförandet av de goda gärningarna (rija’), d.v.s. att göra de goda gärningarna för människornas skull – för att få beröm av dem – och detta upphäver dess belöning;

Förklaring: Att vara falsk när man gör en god gärning är en enorm synd. Denna synd inträffar när man utför en god gärning och eftersträvar beröm av människorna och inte belöning från Allah. Så om en människa gör en god gärning (såsom att be, fasta, betala Zakah, lär ut islamisk kunskap, donerar pengar till välgörenhet eller liknande), för att bli prisad av människorna, så får man ingen belöning för den gärningen. Likaså, om man gör den goda gärningen sökande efter både belöning från Allah och beröm från människorna, så får man ingen belöning. I båda fallen så får man ingen belöning och man begår en enorm synd.

För att addera till detta, ens situation blir värre om man gör dessa goda gärningar för att lura människorna att tro att man är en from människa och eftersträvar deras gåvor. Därtill är det haram att ta emot dessa gåvor.

2.    Att känna sig stolt över att man lyder Allah (^ojb), och att tro att ens dyrkan är genom ens egen förmåga och att glömma bort Allahs nåd;

Förklaring: Efter att ha utfört en eller flera olika slags lydnad, så känner sig en del människor stolta. Från det så anser de sig själva ha en hög status för att de gjort dessa gärningar, medan de glömmer bort att det är Allah som är Den Som skapat och gjort det möjligt för dem att göra det de gjort.

Om man påminner sig själv när man utför de goda gärningarna att de är gåvor från Allah, så hjälper det en att vara uppriktig.

3.    Tvekan på Allah;

Förklaring: Bland hjärtats synder är att ha en tvekan på Allah. Detta är hädelse, även om denna tvekan inte höll i sig för en lång stund. Men detta inkluderar inte de dåliga tankarna som kommer till ens förstånd utan egen avsikt och utan att det påverkar ens tro medan man förkastar dem. Man måste förkasta sådana tankar utan att tillåta sig själv att tveka på Allah. Sådana oavsiktliga tankar gör inte en person till en hädare. Om man stöter bort sådana tankar så är man snarare säker för man har inte syndat, och man blir faktiskt belönad för att man stött bort dem.
Dessa tankar gör bara en person till en hädare om man tvekar som en följd av detta, på tron på Allahs Existens, att Allah är En, Allahs Kunskap, Profetens sanningsenlighet, eller andra liknande saker, likaväl som man hädar om man blankt förnekar några av dessa.

4.    Att känna sig säker från Allahs bestraffning;

5.    Förtvivlan om Allahs nåd;

Förklaring: Bland hjärtats synder är för en person att ständigt begå synder och att lita på en övertygelse i sitt hjärta att Allah inte kommer att bestraffa honom, utan att Allah snarare kommer att förlåta honom för dessa synder. Detta är en enorm synd.

Å andra sidan, så är det också en enorm synd att känna en hopplöshet om Allahs nåd. Detta är att vara övertygad att Allah definitivt inte kommer att förlåta en, på grund av de enorma synderna man begått, utan att ha ångrat dem. (Allah kommer att förlåta en del stora syndare, även fast de inte ångrat, så länge som de dog som Muslimer).

Hanafijjs förstod från att vara säker från Allahs bestraffning är för en att tro att Allah inte alls bestraffar syndarna för deras synder efter det är fastställt att de är troende, och från hopplöshet från Allahs nåd så förstod dem att Allah inte förlåter syndarnas synder. Båda dessa betydelser är sannerligen hädelse.

För en att vara säker så måste man vara emellan dessa två extrema positioner. Man måste frukta Allahs bestraffning, och på samma gång vara hoppfull om Allahs nåd. För den troende så är dessa två känslor liksom de två vingarna för fågeln. Fågeln kan inte flyga med en vinge; den behöver båda. Den troende behöver ha dessa två känslor i sitt hjärta för att vara säker.

6.    Att ha arrogans (kibr) gentemot Allahs slavar, vilket är att förkasta sanningen som sagts av någon och/eller att se ned på människorna;

Förklaring: Bland hjärtats synder är att vara arrogant. Arrogans (Kibr) är delat i två sorter, liksom nämnts i Profetens hadith som är berättad av Moslim:

الْكِبْرُ بَطْرُ الْحَقِّ وَغَمْطُ النَّاسِ
1. Den första sorten är att förkasta sanningen. Detta inträffar när man vet att en annan person säger sanningen, men trots det så förkastar man sanning från honom därför att den andra personen är fattig, har mindre makt, är av motsatt kön, eller liknande.
2. Den andra sorten är för personen att se högt på sig själv och att se ned på andra, därför att Allah gav en mycket pengar, makt, eller andra saker.
Arrogans (Kibr) är en enorm synd. På Domedagen så kommer de arroganta människorna att ha deras mänskliga skepnad gjord så liten som en liten myra. Andra människor kommer att trampa på dem utan att de dör. Deras straff på den dagen kommer att passa för deras synd.

7.    Att ha fiendskap i sitt hjärta mot en muslim, om man agerar i enlighet med det, och inte hatade det;

Förklaring: Bland hjärtats synder är att ha fiendskap mot en muslim (hiqd). Denna fiendskap är att ta en muslim som en fiende utan en religiös orsak. Om man som ett resultat av detta skadar sin muslimska broder/syster eller håller fast vid att göra det, så är man syndig. Å andra sidan, om man förkastar en sådan känsla och inte försöker att skada andra muslimer på grund av det, även med sin tunga, så är man inte syndig.

8.    Avundsjuka, d.v.s. att hata och känna sig bitter över en gåva till en muslim, och agera i enlighet med denna känsla;

Förklaring: Avundsjuka (hasad) är bland hjärtats synder. Det betyder för en att känna sig upprörd över att en annan muslim har en speciell gåva, såsom pengar, till den grad att man försöker göra så att denna muslim förlorar denna gåva. Man kan känna detta över religiösa gåvor likaväl som världsliga gåvor. Om man gör detta så begår man synden av avundsjuka.

Om man bara önskar att man hade något liknande till vad den andra muslimen har utan att försöka göra något så att den andra muslimen förlorar sin gåva, d.v.s. vare sig genom uttalande eller handling, så är man inte syndig.

Om en tanke av avundsjuka kom tills ens persons förstånd utan att man var fast vid att gå vidare med det, utan snarare istället avhöll sig från att agera i enlighet med denna känsla, så är man inte syndig för det.

Givetvis om en person har en fast intention att begå en synd, så är denna intention syndig i sig själv. Om man inte når den punkten att man har en fast beslutsamhet att begå en synd (^azm), så är man inte syndig för det. Men i fallet då en person tvekar om att begå hädelse eller inte, så blir dock den personen omedelbart en hädare.

9.    Att påminna en person om en välgörenhet som gavs till den med syftet av att krossa dennes hjärta, såsom att säga till den som mottagit välgörenheten: ”Gav jag inte dig det-och-det på den-och-den dagen?” Detta upphäver belöningen;

Förklaring: Al-Manno bis-sadaqah är bland hjärtats synder. Den består av att man påminner en annan person om en välgörenhet som man gjorde för honom, med avsikten av att krossa den andres hjärta. Ett exempel vore att framför andra människor tilltala en person genom att säga: ” Kommer du ihåg när du var i stort behov av pengar och jag gav dig vad du behövde,” med intentionen att krossa hans hjärta och förödmjuka honom. En sådan handling räknas som en synd och detta upphäver belöningen från den tidigare nämnda välgörenheten.

Å andra sidan, om man påminner en annan person om en god gärning som man gjort mot honom, inte för att krossa hans hjärta, utan för någon annan tillåten intention, så är man inte syndig. Ett exempel på det vore om pratar med sin broder eller vän och säger: ”Du har aldrig hjälpt mig när jag varit i behov av hjälp.” Som ett svar på detta så säger den andra personen, ”Kommer du inte ihåg när jag gav dig det och det” bara för att påminna den andra och inte för att krossa ens hjärta. I detta fall så är brodern/vännen inte syndig för ett sådant uttalande.

Allah sade (al-Baqarah 264) :

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ لاَ تُبْطِلُواْ صَدَقَاتِكُم بِالْمَنِّ وَالأذَى
Denna vers betyder: Upphäv inte era välgörande handlingar, genom att falla in i ’al-mann’, d.v.s. genom att påminna personen som du hjälpt med vad du gjort, med intentionen att krossa dennes hjärta. [2:264]

10.    Att fortsätta med att synda;

Förklaring: Bland hjärtats synder är för en att vara fast besluten att synda på ett sätt så att man fortsätter att synda tills antalet synder blir flera än antalet belöningar man fått. Vid tidpunkten då en persons antal synder överskrider den personens antal belöningar, så faller den personen in i synden ”att fortsätta med att synda”, vilken är en enorm synd.

11.    Att tro att Allah inte skall bevilja förlåtelse till en själv;

Förklaring: Bland hjärtats synder är för en person att tro att Allah definitivt inte kommer att förlåta en därför att man begått en eller flera enorma synder som man inte ångrat. Detta fall har blivit förklarat tidigare. På arabiska kallas denna synd so’odh-dhanni-billah.

12.    Att tänka illa om muslimer;

Förklaring: Bland hjärtats synder är för en att tänka illa om en eller flera andra muslimer, utan att förlita sig på något tillåtet bevis. Ett exempel vore om exempelvis pengar blivit stulna från någon och utan att förlita sig på ett giltigt bevis, så tror den bestulna personen i sitt hjärta att den som tog pengarna är en specifik muslim.

Å andra sidan, om man förlitar sig på ett giltigt bevis så är man inte syndig. Ett exempel är om man känner till att en person är en tjuv och denna personen var på den platsen där stölden hände. I det fallet om någon skulle tro att det mest troligt var tjuven som stal pengarna, så är man inte syndig.

Många människor begår denna synd att tänka illa om andra muslimer när de hatar dem. De finner det lätt att attribuera dåliga egenskaper till dem. Om de ser att den personen som de tycker illa om gör något som kan det bli tolkat på två sätt, ett bra och ett dåligt, så tolkar de genast det på det dåliga sättet.

13.    Att förneka al-Qadar (Ödet);

Förklaring: Bland hjärtats synder är att förneka al-Qadar. Detta är hädelse. Öde, som är ett av Allahs attribut, betyder att ta hand om saker i enlighet med Allahs Eviga Kunskap och Vilja. Om någon förnekar al-Qadar, till exempel om någon tror att en eller flera saker händer utan Allahs Öde, så hädar den personen. Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, hans Följeslagare, deras följeslagare, de fyra Imamerna och andra har tydligt nämnt denna dom.

14.    Att känna sig lycklig över en synd som är gjord av en själv eller andra;

Förklaring: Som det blivit förklarat tidigare så är det en synd att känna sig glad över händelsen av en synd, vare sig denna synd händer nu eller hände förut, och vare sig den begåtts av en själv eller andra, i ens närvaro eller frånvaro.

15.    Att förråda någon, även en hädare, såsom att döda någon efter det att man har lovat den säkerhet;

Förklaring: Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, har sagt att det är förbjudet att förråda. Därmed är det förbjudet att förråda en annan person, även om den personen är en hädare. Detta är så även om en hädare kämpar emot muslimerna, och en muslim säger till honom ”Kom till oss, kom till vårt land, och spendera lite tid, där är du säker.” Om denna hädare kommer till den muslimska sidan p.g.a. den garantin han fått, och sedan så dödar den muslimen (eller någon annan muslim som känner till denna säkerhets garanti) honom, så har den muslimen förrått någon, och därmed begått en synd.

Att förråda någon inkluderar fallet när man lurar någon i finansiella affärer, liksom att köpa, sälja eller hyra ut, även om den personen som blir förrådd är en hädare. Detta är förbjudet.

16.    Att skenbart skada en muslim;

Förklaring: Att skenbart skada en muslim (makr och khadi^ah) är bland hjärtats synder. Detta är att skada en muslim på ett dolt sätt. At-Tabaraniyy berättade att Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, sagt:

المكْرُ وَ الخِداعُ فِى النَّارِ

Detta betyder: Den som skenbart skadar en muslim har begått en handling för vilken han förtjänar tortyr i Helvetet.

17.    Att hata Följeslagarna, Profetens Al och de rättfärdiga muslimerna;

Förklaring: Bland hjärtats synder är att hata Profetens Följeslagare. Om man hatar de alla, så hädar man. Följeslagarna inkluderar de som begick hädelse efter han dog, och sedan så återgick de till Islam. Ingen av dem skulle ljuga när de framförde från Profeten, vare sig någon av dem spenderat lång tid med Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, eller inte.

Bland hjärtats synder är också att hata Profetens fruar, hans släkt (d.v.s. Profetens Al) eller de rättfärdiga muslimerna. Allt detta har förklarats tidigare.

Att hata Abo Bakr, ^Omar, ^Othman, ^Alijj, eller någon av Följeslagarna bland de första grupperna av Mohajiron och Ansar är en enorm synd. Om en person hatar till och med en av de Tio som Profeten gav den goda nyheten till om Paradiset, så är man en enorm syndare.

18.    Att avstå från att betala en del av det som Allah gjort obligatoriskt (bokhl);

19.    Att avstå från att betala mycket av, eller allt av det som Allah gjort obligatoriskt (shohh);

20.    Att ha ett starkt begär av att vara rik på ett fult, syndfullt sätt (hirs);

Förklaring: Att vara mycket fäst vid pengar leder till att en del begår dessa tre synder.

Den första av dessa tre synder är bokhl. I detta sammanhang så betyder det att vara snål i att betala det som Allah gjort obligatoriskt för en. Exempel på dessa plikter är att försörja sin hustru och de små barnen, betala Zakah och liknande.

Om denna dåliga attityd blir starkare, så kallas det shohh. Om det bara är ens barn som en person inte försörjer, så är han attribuerad med bokhl. Men om han avstår från att försörja barnen och sin hustru, och från att betala Zakah, så är han attribuerad med shohh.

Om en person har ett starkt begär att samla pengar, och på grund av det även genom sådant som är haram, så kallas ett sådant dåligt attribut för hirs.

Som du kan se så är grunden till dessa tre synder att hjärtat är starkt fäst vid att samla pengar, på ett sätt som inte är accepterat av Allah. Detta är en av orsakerna varför de fromma människorna tränar sig själv till att inte vara fäst vid världsliga ting. Genom att göra det så blir de starkare mot att ta haram pengar.

När det gäller personen som samlar pengar från sådant som är halal för att spendera dem på olika belönande sätt som är halal, såsom att spendera dem i att fullfölja plikten att försörja sin familj, för att hjälpa någon släkting som är i behov av hjälp, eller för att tillfredsställa sina behov på ett sätt så att man inte faller i synd, så är denna person belönad av Allah. Dessa pengar som man samlar är berömliga pengar. Dessa är pengarna som Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, berömt. Ahmad berättade från Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, att han sade:
نِعْمَ المالُ الصَّالِحُ لِلرَّجُلِ الصَّالِحِ

Detta betyder: Hur prisade är de goda pengarna för den goda människan (d.v.s. den fromma människan). Denna hadith syftar på de lagliga pengarna som en person spenderar på det som han har nytta av i Livet efter Detta.

21.    Att överträda glorifieringsreglerna beträffande det som Allah gjort glorifierade (istihanah);

22.    Att nedvärdera det som Allah framställt som väldigt i status och i betydelse, såsom lydnad, olydnad, Koranen, Islamisk Kunskap, Paradiset och Helvetets eld.

Förklaring: Bland hjärtats synder är för en att bryta glorifieringreglerna beträffande det som Allah förhärligat (prisat, glorifierat), eller att nedvärdera det som är ansett som väldigt i religionen.

Ett exempel på det vore för en person att bära Koranen utan att vara i ett rent tillstånd. Detta är en synd som resulterar från en brist på korrekt glorifiering i hjärtat. Detta betyder inte att man inte alls glorifierar Koranen i sitt hjärta, därför om man inte gör det så är det hädelse. Det betyder att man är bristfällig gällande denna sak.

Ett exempel på nedvärdering som är hädisk är vad en del falska Sofis säger om Paradiset. De säger att Paradiset är liksom en leksak för de små barnen. Vad de menar med det är att de uppnått (enligt deras påstående) en hög nivå, så hög att deras hjärtan är fyllda med kärlek för Allah att Paradiset inte betyder något för dem. De påstår att bara barnsliga människor har ett intresse att glorifiera Paradiset. Detta är ett hädiskt uttalande. Detta nedvärderar Paradiset och motsäger Koranen. Allah prisade de rättfärdiga människorna i Koranen genom att säga:

وَيَدْعُونَنَا رَغَباً وَرَهَباً
Denna vers 90 i Soratol-Anbija’ ger betydelsen: De bönfaller Oss (Allah) medan de är hoppfull om att få Vår belöning och fruktar Vårt straff. [21:90] Uttalandet av dessa falska Sofis motsäger denna vers. Det är därför som deras uttalande är hädiskt.

Likaså så hädar den som anser att tortyren i Helvetet är lätt, därför att då motsäger de flera verser från Koranen. Vers 7 i al-Baqarah är:
وَلَهُمْ عَذَابٌ عظِيمٌ
Detta betyder: De kommer att få en svår tortyr i Helvetet. [2:7]