Author Topic: Att befalla det obligatoriska (Ma^rof) och förbjuda det olagliga (Monkar)  (Read 2298 times)

IslamSweden

  • Moderator
  • phpBB Alsunna Pioneer
  • *****
  • Posts: 129
  • Dios es uno y Jesús es el profeta de Dios
    • Email
Varenda ansvarig person är förpliktigad att utföra alla plikter som Allah har föreskrivit för en. Man måste uppfylla dess väsentligheter (rokn)* och villkor (shart)**. Man måste också undvika dess ogiltigheter.

   Förklaring: Det är en plikt att utföra allt som Allah gjort obligatoriskt för oss – att uppfylla alla väsentligheter och villkor. Det är inte tillräckligt att utföra gärningens format när man handlar i strid med eller utelämnar en del villkor eller väsentligheter i gärningen. Man måste också undvika det som gör dessa obligatoriska saker ogiltiga, annars så skulle ens fall vara liknande till de som Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, talade om i hans hadith som är berättade av Ibno Hibban. Han sade:


رُبَّ قائِمٍ حَظُّهُ مِنْ قِيامِهِ السَّهَرُ و رُبَّ صائِمٍ حَظُّهُ مِنْ صِيَامِهِ الجُوعُ والعَطَشُ

vilket betyder: <<Du skulle kunna finna en del personer som stannar uppe och ber sent på natten, och allt vad de förvärvar är trötthet. Du skulle kunna finna en del människor som fastar, men det enda de förvärvar från deras fasta är dock hunger och törst.>>

Den här hadith betonar hur viktigt det är att lära sig den obligatoriska kunskapen i religionen, därför att genom denna kunskap så kommer man att lära sig vad de obligatoriska sakerna är och hur man utför dem på ett giltigt sätt. Man behöver lära sig vad väsentligheterna och villkoren är i dessa obligatoriska saker. Likaså måste man lära sig vad ogiltigheterna i dessa gärningar är så att man kan undvika dem.

Om man ser en annan person utelämna någon av dessa plikter eller utför dem felaktigt, så måste man beordra den personen att utföra dem riktigt,


_______________________________________
* En väsentlighet (rokn) är en del av en gärning, och utan den är gärningen ogiltig. Till exempel, öppningsuttalandet ”Allahu akbar” i bönen är en väsentlighet i bönen.
** Ett villkor (shart) är inte en del av gärningen, men utan den är gärningen ogiltig. Ett exempel är att utföra wodo’ inför bönen.
utför hans wudu’ genom att bara stryka av en del av hans huvud, så behöver man inte skynda sig att protestera emot hans utförande. Detta är så om inte det är känt att den som utför wodo’ tror att det är obligatoriskt att stryka av hela huvudet, men att han inte gör det. I detta fall så utför inte person det som han själv tror är en väsentlighet i wodo’ och det blir då obligatorisk att beordra honom att utföra wodo’ korrekt.

   Förklaring: Detta betyder om en person ser en annan utelämna någon obligatorisk sak, så måste han beordra honom att utföra det. Därtill, om man vet att någon utför en obligatorisk sak inkorrekt, så måste man beordra honom att utföra det korrekt. När man gör så, så borde man tänka på att en del av väsentligheterna, villkoren och ogiltigheterna i en obligatorisk sak kan skilja sig åt mellan en islamisk skola (madhhab) och en annan. Så man borde inte skynda sig att protestera sig emot utförandet (eller icke-utförandet) av en annan person och anse det som syndigt, om saken gäller något som inte är bland de sakerna som de kommit överrens om i konsensus i de olika skolorna.

Till exempel, det är inte en fråga om konsensus bland imamerna att man måste stryka av hela sitt huvud när man gör wodo’. Enligt Imam Maliks skola så är det obligatoriskt för en att stryka av hela huvudet när man utför wodo’, men enligt Imam ash-Shafi^ijj skola så är det tillräckligt att stryka av en del av det.  Så om  någon som följer Malikijj skola  ser någon som utför sin wodo’ genom att stryka av en del av sitt huvud, man behöver inte skynda för att protestera mot hans utförande. Detta är såvida det är känt att den som gör wodo’ tror att det är obligatoriskt att stryka hela huvudet, men han gör inte så. I detta fall, personen utför inte vad han själv tror är en väsentlighet av wodo’ och det är obligatoriskt att beordra honom att utföra wodo’ korrekt.   

och tvinga den att göra det om man kan.

   Förklaring: Plikten för en att tvinga någon annan att utföra en plikt om han inte gör den, eller att tvinga honom att utföra den korrekt om han utför den inkorrekt, är en detaljerad fråga som kommer att nämnas härnäst.

Man måste fördöma det felaktiga utförandet i sitt hjärta när man inte kan tvinga eller beordra dess ändring. Detta är det minsta som krävs om man inte kunde ändra på det olagliga genom händerna eller tungan.

   Förklaring: Om man vet att en olaglig sak inträffar, så måste man förhindra den saken om man kan; och om man inte kunde förhindra den saken så är den en plikt att hata den i sitt hjärta. Till exempel, om man visste att någon annan begick en olaglig sak, och man visste att om man pratade med honom om denna sak och råda honom att utelämna den så skulle han lyssna och korrigera sin situation, då vore det en plikt för en att göra så (d.v.s. att råda honom angående denna sak om ingen annan gör det.) Om man visste att den som begår synden inte skulle lyssna på en, men att han skulle lyssna på en annan person, så kan man prata med den andra personen som man vet kan påverka den andra att utelämna den olagliga saken. Men om man vet att den person som begår den olagliga saken var en person som inte lyssnar på de goda råden, men att han kan bli tvingad (på något sätt annat än att verbalt råda honom) så måste man tvinga honom att lämna den olagliga saken. Detta är på grund av en hadith från Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, berättad av al-Bokharijj:


.مَنْ رَأَى مِنْكُمْ مُنْكَرًا فَلْيُغَيِّرْهُ بِيَدِهِ، فإنْ لم يَسْتَطِعْ فَبِلِسانِهِ، فإنْ لم يَسْتَطِعْ فَبِقَلْبِهِ وذلك أَضْعَفُ الإيمانِ

Den betyder: <<Om man vet om en olaglig sak, så är det en plikt för en att ändra på den saken med sin hand. Om man inte kan det, så måste man ändra på den med sin tunga. Om man inte kan det så måste man förkasta det i sitt hjärta – detta är det minsta man måste göra.>>

Så om man vet om en olaglig sak, men man kan inte ändra på den – vare sig med ens hand eller med ens tunga, så måste man förkasta den saken i sitt hjärta. Om man gör det så är man säker; om man inte gör det så är man syndig.

När man använder sin hand eller tunga för att ändra på en olaglig sak så är det med villkoret att detta inte leder det till en värre situation som involverar en större synd än den man försöker ändra på. Om man tror att genom att om man använder sin hand eller sin tunga så kommer det att leda till en värre sak, så blir det förbjudet för en att göra det.

Det är obligatoriskt att utelämna alla olagliga saker, förbjuda vem än som begår dem, och om man kan, tvinga den personen att inte begå dem, eller annars så måste man förkasta den handlingen i sitt hjärta. Det olagliga (haram) är det som Allah har hotat dess förövare med bestraffning, och lovat de som undviker belöning, och det obligatoriska (wajib) är dess motsats.

   Förklaring: Författarens uttalande betonar vikten av att lära människorna den Obligatoriska Kunskapen i religionen – och speciellt det som har att göra med grunderna i tron. Det är obligatoriskt i vår religion att beordra den som dricker alkohol att sluta dricka alkohol, eller den som stjäl att sluta upp med att stjäla, eller den som ljuger att sluta ljuga. Sedan så är det av högre prioritet att beordra det som begår avfall att sluta upp med den hädelsen och återgå till Islam.

Att lära människorna om sakerna i religionen, och speciellt sakerna i trosbekännelsen är idag en mycket viktig sak som ger en stor belöning. Profeten, sallallaho ^alajhi wa sallam, sade:


مَنْ أَحْيا سُنَّتِى عِنْدَ فَسادِ أُمَّتِى كانَ لَهُ أَجْرُ شَهِيدٍ
   

Detta betyder: <<Den som återinför Profetens metodik under en tid som de flesta i hans nation begår orätta handlingar, har belöningen som en martyr.>> Belöningen till en martyr är Paradiset utan någon tortyr. Denna hadith indikerar att den som lär sig grunderna i trosbekännelsen korrekt, och lär ut dem till människorna, kommer att förvärva Paradiset utan tortyr, även om han begick vissa synder.

Idag så har de vilseledande fraktionerna blivit aktiva i att sprida deras osanning bland människorna. Man får inte inta hörnet och isolera sig själv och avstå från att kämpa emot deras ondska. Detta är inte hur muslimerna uppträdde förr i tiden. Under det fjärde och femte Hijrijj århundradet så blev människorna mycket aktiva i att sprida deras vilseledning. De blev framträdande figurer i deras samhällen, d.v.s. ledare eller nära till ledarna, och därför hade de makt att vålla en hel del svårigheter för Ahlos-Sonnah folket. De orsakade många svårigheter för de Ahlos-Sonnah lärda. En del av dess lärda flyttade även bort från städerna ut till avlägsna bergsområdena för att komma ifrån dessa svårigheter. Bland de som stannade för att konfrontera dem och kämpa emot deras ondska var Abo Ishaq al-Asfarajinijj. Han sade även till de lärda som hade flytt till bergen, ”Vart flyr ni till?” med avsikten att påminna dem att det var deras plikt att konfrontera det vilseledande folket.

Han sade: vilket betyder: ”Åh era gräsätare. Ni flydde till bergen och lämnade bakom er vargarna som jagar efter Profeten Mohammads religion.” Han menade med sitt uttalande att han ogillade dem för att de lämnat deras städer för att fly från oroligheterna och att nöja sig med att äta från vad än som växte på marken, när de kunde konfrontera de vilseledande människorna. Abu Ishaq ogillade dem därför att det är obligatoriskt att förbjuda det olagliga med sin tunga om man kan. Må Allah guida oss till att göra det och att inte vara otillräckliga i det.
« Last Edit: 03, 19 by IslamSweden »